Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
BERÄTTELSER OCH SKISSER
den flammande eldens färg, än det vita linnets, som
låg på bordet. Hon vinkade gossen till sig, och han
somnade strax därpå i hennes knä. Han vaknade sedan
vid det, att modren kysste sömnen från hans ögonlock
och, läggande honom bredvid sig på den mjuka
dynan, steg upp från den plats, där hon suttit. Vad
han sedan såg, kunde han ej vidare redigt erinra sig
eller skilja från de drömbilder, med vilka slummern
ånyo nalkades. Men han tyckte, att de tio
himlakropparna dansade kring eldstaden i rummets mitt,
vilken naturligtvis nu som förut skulle föreställa
centralelden. En av de dansande, som förmodligen ville vara
den bleka månen, bar hans älskade moders drag, och
huru hon än rörde sig, tyckte han, att hon hade sina
sköna ögon fästade på honom. Slutligen hade alla de
himmelska gestalterna försvunnit, och hon var ensam
kvar. Elden var till det mesta förkolnad. Då tyckte
han, att den vita gestalten, som nyss varit månen,
hastigt lämnade sin kretsande bana och gick direkte
till medelpunkten, där hon ur de falnande glöden
upptog någonting grått eller gult, som var bränt i
kanten, förde det sakta till sina läppar, närmade sig
därefter bordet, på vilket den nästan färdigsydda
goss-dräkten hade sin plats, varefter hon fattade nålen och
började sömma, sedan hon förut några ögonblick med
ett melankoliskt leende vänt den grågula lilla lappen
mellan sina fingrar. Adeimantos tyckte sedan, att
alltsammans blev bländande vitt, stundom skimrande
i purpur och guld; han hade länge sitt öga fästat vid
en punkt, som lyste klarare än det övriga. Den
vidgade sig småningom och flammade slutligen upp i
en klart strålande eld. Det var urelden, kring vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
