Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
BERÄTTELSER OCH SKISSER
som då föreföll honom om icke renare än den bild
minnet förvarade av hans moder, dock, såsom han
tyckte, lika rent fastän på ett något annat sätt. Detta
andra var den femtonåriga Arete, Filippos’ dotter.
Henne hade han träffat hos sin morbror Aristagoras,
och han visste ej rätt, huru det kom sig, att hon så
ofta sedan kom i hans tankar. I dag hade hon varit
en av de unga vitklädda flickor, som vid Artemisfesten
bekransat gudinnans altare och sjungit lovsånger till
hennes ära. Adeimantos kom mycket väl ihåg, huru
hon såg ut, när hon beträdde just den punkt invid
fjärde kolonnen, i vars närhet han nu hade tagit sin
plats. Det var just då hon hade kastat en blick kring
den församlade mängden och låtit densamma dröja en
sekund vid honom själv. Adeimantos hade då tyckt
sig varsna en lindrig rodnad kring hennes tinning;
och vårföre skulle han icke tro, att den lilla rörelse i
själen, som i denna rodnad avspeglades, på något
särskilt sätt hade avseende på honom? Och om så vore,
vårföre skulle detta avseende vara annat än ett mycket
lyckligt?
Den svärmande ynglingen hade väl suttit en god
timme i skiftande tankar, när han hörde fotsteg närma
sig och såg sin fader, Paralos, stå vid sin sida. Denne
hade ett halvt strängt, halvt oroligt uttryck i sitt
ansikte. Adeimantos steg upp.
— Min son — sade Paralos — jag har börjat bliva
orolig för dig på den sista tiden.
— Huru så, min far?
— Du är för mycket svärmisk och drömmande. Väl
höves det en yngling att tänka och rikta forskningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
