Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
69
väg inåt såväl som utåt; men ett är att se med vaket
öga, ett annat är att drömma.
— Är det då så farligt att drömma? Hava icke
drömmar stundom uppenbarat, vad det vakna ögat
aldrig kunnat se?
— Visserligen; men ett alltför långt drivet drömliv
har ej sällan slutat med det, att man gått i sömnen och
därvid skadat sig själv. Jag har sett till vilket sorgligt
slut det svärmiska sinnets övervikt kan föra.
Paralos såg ut, som om ett djupt smärtande minne
genomfore hans själ vid dessa ord. Adeimantos fattades
plötsligt av en misstanke.
— Du menar min mor? sade han hastigt.
— Din mor? tyst gosse, din mor är död.
— Ja, tvåfalt död.
— Vad menar du?
— Jag menar, att den är tvåfalt död, vars skugga
bor i Hades’ natt, och vars minne på jorden är en
skugga. Min far, vårföre har det blivit mig förvägrat
att tala med dig och andra om min moder? Vårföre
skall hennes minne för mig förbliva en skugga,
smygande utefter stranden av glömskans flod?
— Därföre att det vore bäst för dig och oss bägge,
att hon redan hade passerat floden. Vet du icke, att
skuggorna längta ditöver?
— Det förekommer mig, som om denna skugga i
stället önskade att bliva en varelse av fullhet och liv.
Det förekommer mig, som om hon ville äga läppar av
kött och blod samt en mänsklig stämma för att kunna
tala till mig. Säg mig, min fader, du som känner de
visas tankar, finns det då ingen farkost, på vilken man
färdas över från skuggornas land till verklighetens, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
