Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
BERÄTTELSER OCH SKISSER
frågor. Mest medgörlig hade Potone varit; men det
fanns ändå alltid en viss punkt, där hennes
meddelel-ser upphörde. Hon brukade skildra Diotimes
barndom, hennes skönhet, hennes dotterkärlek, hennes
givmildhet. Hon brukade kyssa Adeimantos’ ögon och
säga, att hon genom dem såg avskedshälsningen från
sin förlorade dotter. Men om Diotimes sista dagar
talade hon aldrig. Och den gamla Kleo var
längesedan död; annars hade hon väl kunnat berätta något
mera om de sista dagarna i Alexandria än det lilla,
som Adeimantos erinrade sig, att hon hade sagt honom
i hans barndom.
Den stränghet, med vilken Paralos uttalat de sista
tillbakavisande orden, avlöstes snart av ett djupt
sorg-bundet uttryck, och Adeimantos ångrade nästan, att
han berört ett ämne, om vilket han visste, att fadren
icke gärna talade med honom.
— Min fader — sade han efter en stunds tystnad —
du nämnde nyss den höga Artemis; vet du, att hon
förefaller mig såsom den skönaste bland alla gudar och
gudinnor. Åt henne vill jag helst ägna min själs dyrkan.
— Vårföre det?
— För hennes renhets skull.
— Det är sant, att detta är en skön egenskap.
— Den synes mig vara skönast bland alla.
Åtminstone är det denna egenskap, som jag helst ville önska
åt mig själv.
— Man behöver icke önska, vad man redan äger.
Gudarna vare lovade, att min son bevarat ett rent och
obefläckat sinne; han skall ock behålla det hädanefter.
— Min fader, jag tycker icke, att jag är så ren; väl
är mitt liv oklanderligt, ty du har lett mig på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
