Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
71
— Skulle du mena min moder? sade han med
skälvande röst.
Paralos stod lutad mot en av de höga joniska
kolonnerna. Hans ansikte var starkt beskuggat. Adeimantos
kunde ej rätt se uttrycket däri.
■— Skulle m i n maka, som var mig kärare än livet,
och skulle d i n moder, Adeimantos, kunnat vara en
kristen, en gudsförnekerska, en avfälling från våra
fäders sköna tro, en det heligas försmäderska? Anser
du något sådant möjligt?
Det låg i Paralos’ ton någonting av kränkt höghet,
som missledde ynglingen.
— Nej, du har rätt min far — sade han — det är
omöjligt. Väl, att Lethes bölja välver sig mellan min
moder och mig, så att hon ej vet mina tankar. Men
säg mig, min fader, var min moder mycket ren och
rättfärdig ?
— Ren och rättfärdig? vårföre frågar du så? Ja,
hon var ren som den höga gudinnan själv, vars öga
vilar på oss i denna stund.
— Ja, så har jag tänkt mig henne — sade ynglingen
ivrigt — var hon icke också något lik Arete... ja, jag
menar — tilläde han rodnande — hade hon icke ljust
hår och mörkblå ögon?
— Tyst gosse, din mor är död.
Det var de ord, med vilka Paralos brukade avklippa
alla sonens frågor efter sin hädangångna moder.
Adeimantos, som hoppades hava bevekt sin faders hjärta
till avlyftande av den slöja, som .höljde modrens minne,
kände sig smärtsamt sviken. Så hade han blivit sviken
tusen gånger förut. Hans fader, hans morfar, hans
mormor, alla hade de samma sätt att avvisa hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
