Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
79
sig den nya människan, som är enligt Gud skapad i
sanningens rättfärdighet och helighet?
— Jag igenkänner ej dessa uttryck. De äro icke
av Platon; kanske äro de av Filon. Vårföre frågar du
mig så?
— Jag har läst dem någonstädes. Men jag hindrar
dig, min far, med mina frågor. Jag skall snart komma
efter dig hem.
— Farväl, Adeimantos.
— Farväl, min far.
Paralos gick. Adeimantos kastade en lång blick
efter honom.
— O, min far — sade han halvhögt — vårföre vågar
jag ej för dig säga och fråga allt, vad jag ville, när
det gäller min moder? Vårföre vågade jag ej visa
dig detta underliga fynd, som kanske skulle kunna
lämna mig en ledtråd i det mörker, som vilar över
min moders minne?
Adeirrfantos upptog från sitt bröst en liten gulnad
lapp av pergament med brända kanter, höll den mot
det klara månljuset och läste ännu en gång de honom
redan välbekanta orden:
»Ikläden eder den nya människan, som är enligt
Gud skapad i sanningens rättfärdighet och helighet.»
— O, min moder, min moder, det är din hand som
insytt denna lapp i bältet till min gossdräkt. Jag har
ej drömt det. Men vad har du velat, vad har du
menat? Att jag skulle bliva ren och helig — ja
visserligen — och att jag skulle bliva en ny människa —
ja visserligen — men huru?
Adeimantos sjönk åter i tysta tankar; det gulnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
