Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
BERÄTTELSER OCH SKISSER
dina morföräldrar samt hos din morbror Aristagoras
själv.
— Jag vet kanske icke ännu riktigt, vad kärlek är;
men Ismene älskar jag såsom jag tror att jag skulle
älska en syster, ifall jag hade någon. Arete är mig
kär på något annat vis, jag vet ej huru; jo, såsom
Selene skulle varit kär för Endymion, ifall han i
slummern kunnat se henne, när hon kysste honom,
och ifall hon då hade iklätt sig gestalten av en
femtonårig flicka och stigit ned till honom på jorden.
— Då hade hon ju blivit jordisk?
— Ack ja, min far, det är min olycka.
— Du svärmar, gosse. Detta är kanske endast
svävande drömmar, som gå över, när du blivit man. Du
måste bliva en man, min Ädeimantos.
— Ja, min far, jag måste bliva en man.
— Lova mig det.
— Ja, jag lovar det.
— Vi måste nu gå hem; kvällen är långt
framskriden. Kom!
— Låt mig dröja här ännu en liten stund, till dess
månen belyst även den där platsen mellan mig och
den fjärde kolonnen.
— Vårföre det?
— Slipper jag icke att säga det?
— Gärna för mig; lova mig blott, att du kommer
sedan.
— Det lovar jag. Men innan du går, ville jag gärna
göra dig en fråga.
— Jag hör dig.
— Vilken författare är det, som talar om att ikläda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
