Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
berättelser och skisser
eller, om dü så vill, din egen storhet i själsrenhetens
form, som stått främst för dina tankar, och du har
aldrig älskat varken Arete eller den höga gudinnan
för deras egen skull.
Adeimantos förde handen till sin panna och svarade
icke.
I denna stund såg man skeppets styresman ännu en
gång avbryta sin enformiga vandring och rikta sina
grå ögon uppmärksamt mot sydväst. Ät den sidan
kunde man vid horisonten varsna en liten gråaktig sky
såsom en skugga vilande över den skimrande vågen.
Kaptenen gick därpå över till andra sidan och talade
några ord med en av besättningen, varefter han återtog
sin gamla sysselsättning.
Kallias hade observerat kaptenens rörelse.
— Adeimantos — fortfor han —. din själ är rymlig
och djup såsom det hav, över vilket vi segla; hon åter^
speglar såsom det en högt sig välvande och i solljus
glödande himmel; men där finns en sky på denna
himmel, för det obeväpnade ögat icke annorlunda än
en lätt skugga, och dock kan ur denna sky framgå en
storm, som bräcker mast och slungar farkost i djupet.
— Du sade, att du svurit Artemis din tro: minns du,
vårföre Artemis’ pilar träffade Niobes barn?
— Därföre att Niobe var stolt över dem.
— Just så, Och nu vill jag berätta för dig Aretes
historia. Arete var sjutton år, när du omtalade för
henne ditt beslut att offra henne för vad du kallade
din ed till renhetens och helighetens gudinna. Hon
har ofta sagt mig, huru hon fann dig så skön och hög
i detta ögonblick, oqh huru hon fann en smärtsanj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
