Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
103
Milet, som medförde dödsbudet. Apollonii spira är
nedlagd, och det står dig fritt att upptaga henne. Du
är ju den spirans korade arvinge?
— Heliga Artemis!
■— Ännu en sak har jag att säga dig, innan jag
lämnar dig för i dag. Vi talade om ett tempel, i vilket
man kunde tillbedja i anda och sanning, i renhet och
rättfärdighet. Det templet, Adeimantos, är redan
uppbyggt. På judalandets jord lades dess grund, och snart
skola dess tinnar glänsa i solen, så att återskenet därav
skall upplysa all världen. Då först, Adeimantos, skall
komma den dag, som du spådde, den rena, den heliga
dagen, Jesu Kristi dag.
— Du är således även du ...
— Ja, jag är, även jag, en kristen. Den lilla
pergamentslappen, som din moder insydde i ditt bälte, blev
medlet till den gamla tjänarinnans omvändelse, hon
blev medlet till Aretes, och Arete blev medlet till min.
Så är även min kristendom på sätt och vis frukten
av din moders testamente. Farväl, Adeimantos, Gud
välsigne dig!
Kallias gick. Adeimantos stod en stund såsom
bedövad. Slutligen nedsjönk han på den plats, där han
förut suttit, och lutade sin panna mot relingen. Sedan
på detta sätt minut efter minut förgått, steg han häftigt
upp, framtog det lilla gulnade pergamentsstycket och
utsträckte sin hand över relingen liksom för att kasta
det i havet. I detta ögonblick välvde sig över vågen
ett kvavt dån såsom av en avlägsen åska. Adeimantos
drog sin hand tillbaka och lyssnade.
—• Är du feg, Adeimantos — sade den unge filosofen
för sig själv — efter du fruktar en pergamentslapp, du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
