Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE
111
den nya människan, som är enligt Gud skapad i
sanningens rättfärdighet och helighet.»
Något mer såg Adeimantos icke. Men han hörde
ett fräsande ljud, och sedan var det svart natt, i
vilken hans själ ej urskilde några bilder mer.
När han vaknade, vilade han på en bädd av gräs
och blommor i skuggan av ett vildoljoträd. Vid hans
sida knäböjde en gammal man med ett uttryck av
förundransvärd mildhet och renhet vilande över sitt sköna
anlete.
— Var är jag? sade Adeimantos.
— På Patmos, min son, ensam räddad efter ett
skeppsbrott. Han, som leder människornas stigar, på
havet och på den grönskande jorden, och som vill leda
dem alla till sig, han har sänt mig i din väg.
— Vem är då du, fader?
— Jag är Guds sons sändebud, hit förvisad för
Guds ords skull och för Jesu Kristi vittnesbörds skull.
Jag är Johannes, Zebedei son av Bethsaida.
Vi känna icke mera med full visshet om
Adeimau-tos, Paralos’ son. Men när sedan den Trajanska
förföljelsen övergick den kristna världen, var bland dem,
som med ståndaktighet ledo martyrdöden, även en
viss Adeimantos, presbyter i Efesus, i vars avslitna
kläder man fann en remsa av gulnat pergament, på
vilken stodo skrivna med bleknade bokstäver de ovan
anförda orden av Paulus, och i vars kant en senare
hand hade tillagt påskriften: »min moders
testamente».
Vid den tiden hade väl det Egeiska havets vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
