Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INTET
127
gården till den några stenkast därifrån belägna kyrkan.
Elins far erinrade sig just då, att han glömt något
bland sina papper, gick tillbaka och bad oss invänta
sin återkomst. Vi satte oss på en kulle vid vägen.
Kyrkan låg mitt framför oss, vit och solbeglänst.
Till höger om kyrkan reste sig ett kalt berg, och till
vänster låg kyrkobyn med sina röda hus och gröna
trädgårdar. Bortom alltsammans hävde sig Kattegatts
vågor mellan skum höljda, rödaktigt skimrande skär.
Ett vitt segel, jagat av friska vindar, närmade sig
just nu horisonten. Det påminte mig om min
ungdoms kungadröm. Jag berättade den för Elin. Min
röst darrade något, ty jag kände, att just nu var tiden
inne att bekänna de sista månadernas kungadröm.
Elin satt tyst med huvudet sänkt i handen.
— Tror du Elin — vågade jag tillägga —r att min
barndoms dröm om den kungliga himlafärden skall
slå in?
— Med Guds hjälp skall han det en gång — svarade
Elin.
— Du kan bidraga därtill, Elin.
: Nej, Edgar. Jo — tilläde hon efter ett ögon-
blicks tystnad — jag kan bedja för dig.
— Förstår du mig icke?
Elins panna överdrogs först av en djup rodnad, men
blev sedan mycket vit. Även från kind och läppar
hade färgen flytt, när hon efter en halv minuts tystnad
upplyfte sitt huvud.
-—Jo, Edgar — sade hon och såg mig rätt i ögonen
— jag förstår dig. Jag är för dig —
— Allt — avbröt jag.
— Och du vill, att du för mig skall vara —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
