Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
BERÄTTELSER OCH SKISSER
Ich habe
Für dieses Leben keine Arbeit mehr
Als die Erinnerung an ihn.
Men mitt hjärta spelte mig ett spratt. Det är den gamla
tavlan, vars väv upprullas på nytt för varje nytt
människoliv, utan att därföre någonsin bliva utnött. Men
beskrivningen över en sådan tavla har icke samma
företrädesrätt av evig friskhet, därest den icke med
originalitet utföres. Jag lämnar därföre denna
beskrivning å sido. Endast ett enda drag vill jag med min
gamla darrande hand försöka att teckna.
Hon hette Elin. Tänk dig under detta namn allt det
milda och rena, som du lärde att längta efter, när du
ännu tillhörde det kalla och dimmiga livet härnere.
Jag kan ej säga mer.
Ett halvt års bekantskap hade fört oss varandra nog
nära, för att vår ömsesidiga känsla skulle vara med
tämmelig visshet anad av oss båda. Nästan i allt
stämde våra själar överens: i en punkt kunde dock
full överensstämmelse aldrig åstadkommas: jag var en
panteist, Elin var en from ortodox, mild visserligen i
sina domar över andra, men oeftergivligt sträng i
fråga om den rena evangeliska läran. Och jag kan
väl säga, att hon i sin tro inlade en ännu större
stränghet, när hon i dylika ämnen disputerade med mig,
än när hon hade att motsäga någon annan människa.
Som sagt, vi hade känt varandra ett halvt år. Jag
hade under den tiden varit inackorderad i Elins fars
hus, en prästgård i den vackrare delen av vår svenska
skärgård. Det var själva midsommardagen. Elins far
skulle predika, och vi tre gingo tillsammans från
präst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
