Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
BERÄTTELSER OCH SKISSER
kring min hals och framstammade sitt farväl till mig
med dessa ord, som jag aldrig någonsin glömmer:
»Jag dör, Gustav, men jag går till himmelen, ty Gud
har förlåtit mig alla mina synder för sin sons skull.
Tack för att du höll så mycket av mig. Du skall komma
till Jesus, och jag skall åter omfamna dig i hans rike.»
— Sedan William — så fortsatte Gustav för mig sin
berättelse — med många avbrott uttalat dessa ord, sjönk
hans huvud tillbaka mot kudden, och jag trodde, att
han var död. Det var han dock icke, han levde till
aftonen, men återfick aldrig mer sansen.
— Du älskade honom mycket? sade jag.
— Ja — svarade gossen — mer än alla andra
människor.
— Men du skall icke sörja tröstlöst.
— Jag skall återse honom. Han sade, att han ännu
en gång skall omfamna mig.
— Ja — fortsatte jag, gripen av den fasta
övertygelsen i gossens tro och ansiktsuttryck — så är det. Ser
du de tvenne solstrålarna, som leka där på var sin sida
om gravstenen ? Mellan dem ligger en grav, men de
hava samma ursprung, och de skola snart bägge
återvända i solens eldfamn för att där sammansmälta med
henne och med varandra. Så skall du återfinna din
vän i Guds sköte. Där, Gustav, faller varje söndrande
skranka. Guds barn äro alla ett. Du är icke längre
här och William där: I ären bägge ett, du är han och
han är du.
Gustavs öga hade strålat av segerfröjd vid förra
delen av mitt tal. Mina sista ord jagade en skugga
över hans vackra ansikte.
— Om han är jag, huru skulle han då
kunna omfamna mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
