- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
135

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLT ELLER INTET

135

Så föllo gossens ord, dessa enkla, barnsliga ord,
som blevo en vändpunkt för mitt liv. O, du hjärtats
underbara logik, som överflyglar den självkäre
tänkarens förmenta slutkonst! Jag böjer mig för dig.
När du utgår från ett åt Gud hängivet sinne, då böjer
jag för dig mitt huvud i ödmjukhet.

— Du har rätt, Gustav; William skall omfamna dig,
och jag önskar, att jag kunde omfamna er bägge.

Detta var allt vad jag kunde säga. I detsamma kom
Gustavs fosterfar, och jag gick med en känsla, såsom
om jag fått veta någonting alldeles nytt.

En vecka senare tog jag avsked av din grav,
Roderik, med den förvissning, att vi bägge skulle träffas i
Kristi eviga rike, att jag då skulle komma dig mycket
nära, men icke så nära, att jag icke skulle kunna
omfamna dig. Guds egen ande hade sagt mig detta
genom ett barns mun.

Det barnet såg jag aldrig mer. Men emedan ett
barn hade varit min läromästare, så var det i sin
ordning, att hela mitt liv fick en prägel av barnslighet,
för vilken man stundom skrattat åt mig. Jag vet väl,
att man, efter apostelns utsago, icke skall vara barn
till förståndet, utan endast i ondskan, men efter det
finnes så mycket ont i världen, så har jag tänkt, att
man här har en viss rätt att vara barn i mycket.

Jag återvände till mitt fosterland och slog mig ned
här på samma grund, där mina barndomsår förflöto.
Av den gamla hyddan finnes nu ej kvar mer än en
liten stenhop, den gräset växer över; men på en kulle
närmare sjön ligger en prydlig boning, i vilken jag
stundom mottager besök av grannarna och talar med
dem om förgångna dagar. Jag ser också gärna
om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free