- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
136

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

BERÄTTELSER OCH SKISSER

kring mig grannbygdens barn, och de äro icke heller
obenägna att besöka mig, isynnerhet då jag talar med
dem om vad jag sett i främmande länder. Jag har
även lärt dem att i tankarna fästa åtskilliga vackra
föreställningar vid namnet Roderik. Men det är
visserligen också ett annat namn, till vilket jag sökt
böja deras hjärtan, på det att det måtte bliva dem
dyrbarare än varje annat namn under himmelen. Och
varje gång jag ser ett barnaöga glimma, vid det att jag
målar det namnets härlighet, tycker jag mig se, huru
förlåten, som för mitt öga skymmer det eviga livet,
blir allt genomskinligare och genombrytes såsom av
glansen från en liten morgonstjärna. Då tänker jag,
att det måste bliva någonting mycket skönt, när
förlåten en gång, såsom fordom i Jerusalems tempel,
rämnar ifrån ovan och ned igenom.

Men min panteism? Den är bortstruken såsom
med en hand. Det var visserligen Guds hand, som
strök bort honom; men den fjortonåriga gossens hand
var medlet. Jag skall, så tror jag för Kristi skull,
komma Gud mycket nära, men dock icke närmare,
än att Han, mänskligt att tala, kan omfamna mig.

Och mitt »allt eller intet?» — Jag har upphört att
av denna världen fordra mer, än att hon skall vara en
förgård till den eviga. Det är den eviga världen
förbehållet att på ett fulkomligt sätt giva allt.

Det är i det eviga livet allena som någon varelse
helt och hållet tillhör den andre. Den mest
över-svinneliga jordiska kärlek är i alla fall ett
styckeverk, är glöd i en punkt och kyla i en annan. Och.
vad man här giver den ena, det räcker aldrig åt alla.

Så älskar man icke i Guds rike. Dess lösen är icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free