Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
141
av mänskliga karaktärer, i detta drag icke kan finna
någonting, som särskilt skulle vara lånat från hennes
kön, utan tror hon det snarare vara en överleva från
det ungdomens fantasiliv, som de flesta människor hava
att mer eller mindre grundligt genomgå.
Ett uttryck av denna allmänna svaghet är följande.
Det inträffar alltid en dag i slutet av mars eller i april,
att min själ träder i ett slags underlig korrespondens
med vårvinden. Jag menar nu icke sefiren, som
skalderna bruka besjunga, och som vällustigt leker bland
blommor eller vaggar i det gröna gräset: att älska
d e n är en för mig länge sedan övervunnen ståndpunkt
— jag menar, att älska honom med den där tillsatsen
av dunkelt vemod; annars kan jag nog inse, att även
han är ganska nyttig och angenäm och en verklig Guds
gåva — men det är icke honom jag talar om, utan om
den vind, som bebådar vårens allra första ankomst,
som ännu är tillräckligt kall för att kyla kinden och
förmå en att bättre tillknäppa överrocken, och häftig
nog för att vinande svepa kring knutarna eller tjuta i
skogen, men för vilken ändå snön smälter, såsom för
kyssar av den varmaste sol. Detta är m i n vårvind.
Jag bekänner uppriktigt, att jag icke vet, vad som går åt
mig, när jag hör den vinden susa; men jag tappar
nästan alldeles bort all den förståndighet, av vilken jag
annars plägar förbliva i okvald besittning. Jag tycker,
att det är något inom mig, som sväller ut till oerhörda
dimensioner; och jag tycker, att jag räcker till att
vara med där, varifrån vinden ytterst kommer, och
där, varest han ämnar lägga sig till ro: och ändå känner
jag under allt detta, huru ögonblick efter ögonblick
det ena stycket efter det andra av min invärtes människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
