Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
147
gon, som förmodligen icke hade sett honom så ofta
som jag, sade sig till och med aldrig hava sett något
vackrare; men däri kan jag för ingen del instämma.
Jag har hört honom säga sanningar, som förtjänt att
tryckas med gyllene bokstäver, och jag har hört
honom stappla på sådant, som vem som helst borde kunna
läsa rent. Det är mig därför svårt att säga, vad han
egentligen var; men ett tror jag dock kunna sägas
med visshet: han var överspänd.
För övrigt var han tysk till sin börd, och utan tvivel
hade han denna omständighet att tacka för mycket av
den översvinnelighet, som utmärkte honom. Hans far
hade hitflyttat från N***, fört en liten diversehandel
i gymnasiistaden, men utan synnerlig framgång; gift
sig med änkan efter en kronofogde, men därigenom
icke i önskvärd grad ökat sin förmögenhet. När han
dog, efterlämnade han tre styvbarn och fyra egna,
bland vilka sistnämnda Werner var den äldste. Men
innan jag vidare fortsätter historien om Werner, måste
jag säga något om mig själv.
ANDRA KAPITLET.
Min far ägde ett bruk fyra mil från staden. Det
hette Hammarslätt. Där är jag född, och där har jag
tillbragt min första ungdom. Jag var enda barnet och
fick min uppfostran därefter. Ingen kunde vara mer
angelägen att från mitt livs väg avlägsna alla moraliska
stötestenar än min far; och ingen kunde så som min
mor vara angelägen därom, att på min väg icke skulle
finnas några stötestenar alls. Till de stötestenar, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
