Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
149
vid sextiden inkallades vi alla: min far, informatorn,
jag och tvenne kvinnliga kusiner, som för tillfället
vistades hos oss; och ehuru det var mitt i veckan,
anordnades en gudstjänst med psalmsång och en predikan
av Lehnberg, som min mor uppläste med en underlig
blandning av skärpa och vekhet i sin stämma. Efter
predikans slut reste sig min moder, kastade en lugn
men förkrossande blick på informatorn, föll därpå min
far om halsen och grät, varefter hon instängde sig i
sitt enskilda rum. Informatorn flyttade följande dagen.
En person var det, som vid denna aftongudstjänst
icke blivit tillkallad, och det var tant Ottonie. Tant
Ottonie var min fars kusin, som levde på en liten ränta
och betalade för sig i min fars hus. Jag minnes mycket
väl hennes gestalt. Hon haltade något; men utom
hennes gång, som därigenom blev något linkande,
samt hennes hårbena, som gick något på sned åt högra
sidan, var allt hos henne rättfram: hennes näsa, hennes
panna, hennes bruna blickar (besynnerligt nog gjorde
hon på mig alltid ett intryck, icke som om hon hade
bruna ögon, utan som om hon såg brunt), hennes
tungas rörelser, när hon någon gång talade, hennes
ord och tankar, allt var rättfram. För övrigt gick hon
alltid klädd i svart. Jag tror, att det numera blivit
hennes natur att gå så klädd; annars påstod man, att
hennes dräkt till att börja med anlades såsom uttryck
av sorg över förlusten av hennes ungdoms trolovade,
som svek sin tro. Hon hade tvenne gånger med
mycket eftertryck uttalat sin åsikt om min uppfostran och
hade inga höga tankar om människohjärtats’
benägenhet att godvilligt böjas till rätta. »Ett argt och
ill-fundigt ting är hjärtat», sade hon; och då min moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
