Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
BERÄTTELSER OCH SKISSER
trodde, att denna åsikt var en kvarleva från den
hedniskt dualistiska parsismen, svarade hon blott: »det
står i bibeln!» Skälet, varför tant Ottonie icke
tillkallades till den ovannämnda familjegudstjänsten var
det, att hon en gång för alla förklarat, att hon icke
tyckte om effektfulla scener, varförutan hon särskilt
hade givit till känna, att Lehnberg icke vore en rätt
lärare, och att i honom aldrig hade bott Nohrborgs
och Schartaus ande, utan i stället Gustaf III: s eller
något ännu värre. Jag hyste från mina spädaste år
en outsäglig vördnad för tant Ottonie, och på grund
av hennes omdöme om Lehnberg ansåg jag mig vid
de vanliga söndagsgudstjänsterna i familjen, då
Lehnberg förelästes, oförhindrad att tänka på andra
föremål än dem predikanten talade om. Det tjänte ju
ingenting till att i sin själ inprägla tankar, dem
Schar-tau och Nohrborg i vilket ögonblick som helst
förmodligen kunnat vederlägga. Två gånger i månaden
uppkallades jag i tant Ottonies rum och tillsades att
för henne läsa högt ur Schartau, vilket jag ock alltid
gjorde utan motsägelse; men det föreföll mig ej sällan
under denna läsning, som om Lehnberg angående den
eller den saken skulle hava yttrat sig på annat sätt,
och att jag kanske ändå borde anse Lehnberg såsom
den högre auktoriteten, enär han gillades av mina
föräldrar. Dessa tvivel på Schartaus ofelbarhet infunno
sig dock aldrig oftare än under denna läsning i tant
Ottonies rum; ty annars var tant Ottonie enligt min
övertygelse i avseende på tankar, ord och gärningar
upphöjd över alla inkast och allt klander, och då hon
satte Schartaus omdöme över sitt eget, så kunde han
icke vara mindre än ofelbar. Min vördnad för tant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
