- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
157

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SOMMARSVAGHET

157

Blott en gång då vi tillsammans kommo från
morgonbönen och skulle gå in i vår klass, slog han i
förbigående sin arm kring min hals och sade: »Jag tycker
om dig, trumpna människa».

Dessa ord föreföllo mig såsom ett mycket ljuvligt
beröm, ty jag kunde därav förstå, att han åtminstone
icke ansåg mig sentimental; och jag ämnade just svara:
»Och du vet icke, huru mycket jag tycker om dig,
Werner», då jag i detsamma kom ihåg, huru vekt det
skulle taga sig ut att just nu säga något sådant, och
jag svarade den gången ej ett ord.

Men det fanns en annan kamrat i samma klass, som
mycket snart vann Werners vänskap. Han hette Georg
Humbert och var utan tvivel en mycket älskvärd
yngling, ehuru han utan skada kunnat vara mindre vek.
Men onekligen hade han mycket vackra ögon och ett
sätt att draga på munnen, som var mycket tillvinnande.
Någon synnerlig skicklighet i skolämnena märkte jag
hos honom aldrig; men av både lärare och kamrater
var han rätt omtyckt. Jag vet, att han skrev vers, som
av hans beundrare förklarades vara särdeles utmärkt;
och om han ännu hade levat, hade han förmodligen
haft ett känt namn i vår skaldefattiga tid. För min
del kan jag icke rätt bedöma värdet av poetiska alster,
och kunde det väl ännu mindre på den tiden, men
jag hörde Georg ett par gånger föredraga några sina
poetiska skapelser, vijka, för att vara ett verk av
fantasien, verkligen voro rätt tilltalande.

Som sagt: mellan honom och Werner knöts mycket
snart ett förtroligt vänskapsband, och de två voro på
lediga stunder alltid tillsammans. Jag var ej sällan
med dem och bemöttes av dem bägge med mycken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free