Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
159
avlövade träden läto sina magra grenar avteckna sig
mot den klara himmelen. Mannen i månen såg mindre
vänlig ut än vanligt, och i stjärnornas blinkande låg
någonting av ceremoniös höghet, såsom hade deras
väg över himlavalvet varit en vandring i procession,
och.såsom hade den ena velat säga till den andra:
Jag är av första storleken och går till höger. Men mitt
hjärta var helt varmt och klappade med snabba slag,
då jag beträdde trappan till Werners bostad.
När jag ringde, öppnades dörren av Laura, Werners
syster. Hon var två år yngre än han och med ungefär
samma ansiktstyp, ehuru onekligen mycket vackrare.
Ingen kunde draga i tvivelsmål att icke Laura Miltzig
var vacker. Jag hade väntat, att Werner själv skulle
ha kommit ut och öppnat dörren, ty jag hade begagnat
det särskilda sätt att ringa, som hans kamrater vanligen
begagnade för att bliva insläppta i hans strax innanför
till höger belägna rum. När nu i stället Lauras ansikte
kom mig till mötes i den vänliga belysningen av den
lampa, hon bar i handen, förekom det mig ett
ögonblick, som vore Werners ansikte plötsligt förvandlat
till hennes. Också låg det någonting mycket
sympa-tetiskt, ja, jag menar vänligt, i hennes ton, då hon på
min fråga efter Werner svarade mig, att han med
Georg Humbert nyss varit synlig i förmaket, där hon
ville tillsäga dem båda om min ankomst, då jag under
tiden kunde vara så god och vänta i brödrens rum.
Jag gick ditin. På bordet stod ett flämtande ljus
mellan några nyss uppslagna böcker. Det är svårt att
säga, varifrån alla tankar komma, omotiverade som de
ofta äro; men när mitt öga föll på det flämtande ljuset,
tänkte jag vid mig själv: »Så flämtar människohjärtat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
