Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
BERÄTTELSER OCH SKISSER
efter kärlekens och tillgivenhetens luft». Jag inser
nu mycket väl, att detta var en fadd tanke, i synnerhet
som jag ej tror, att man med rätta kan säga, att ett
hjärta flämtar: men, ung och vek som jag då var,
tyckte jag, att tanken var poetisk, och jag lade
omedvetet min hand på hjärtat, just i det ögonblick en
alldeles ny tanke flög genom min hjärna: »Om du i
stället skulle söka Lauras vänskap?» Lyckligtvis fick
jag i detsamma syn på min egen bild i en liten på
fönsterkarmen hängande spegel, och det sentimentala
uttrycket i min och åtbörder väckte min tillbörliga
fasa. Jag lät min hand falla och gjorde helt om. Ljuset
flämtade därvid ännu mer, och jag började helt
förståndigt resonera däröver, huruvida detta kom sig av
min egen hastiga rörelse eller av någon annan orsak.
I detsamma föllo mina ögon på omslaget till en av de
på bordet liggande böckerna, där jag läste
»Andeskå-derskan från Prevost». Jag bläddrade i boken med
den mystiskt ljudande titeln och höll just på att läsa
därom, huru fru Hauffe — så tror jag människan
hette — vid midnattstiden hade sett en blåaktig
skepnad med halvt genomskinliga former nalkas sin säng,
då jag åter kom att kasta en blick i spegeln. Jag såg
nu icke längre min egen figur; men jag såg såsom i
ett avlägset fjärran bakom en mörk förgrund en
flammande eld, kring vilken rörde sig ett par spöklika
figurer. I detsamma kände jag en underlig vindpust på
mitt ansikte, och det redan förut flämtande ljuset
slocknade. Jag skäms verkligen att bekänna, huru vid denna
tilldragelse det gick någonting av en isande känsla
utefter min rygg, vilken känsla icke mildrades därav,
att jag samtidigt tyckte mig varsna någonting blåaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
