- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
161

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN sommarsvaghet 161

utanför fönstret, vars gardin icke var nedfälld.
Lyckligtvis upptäckte jag i detta ögonblick, att ett hörn av
den ena fönsterrutan var inslaget, och att luftdraget
härledde sig därifrån. Denna upptäckt gav åt mina
tankar en sundare riktning: jag vågade vända mig åt
alla sidor, och jag gjorde nu ytterligare den
upptäckten, att på rummets motsatta dörr fanns en glasruta,
genom vilken om dagen ett svagt ljus insläpptes i den
annars mörka gång, som skilde Werners rum från
det på andra sidan liggande köket. Jag närmade mig
denna ruta, och vad jag nu såg föranledde mig att
genast öppna dörren till den mörka gången och styra
mina steg till köket, vars dörr var ställd på glänt. Här
fann jag mina båda kamrater, Georg och Werner,
stående vid spisen, den senare med en eldtång makande
ett par bränder, mellan vilka jag såg den gula lågan
frossa av en till hälften förtärd bok, den förra med
knäppta händer beskådande denna underliga autodafé.
På litet avstånd till vänster stod köksjungfrun,
stödjande sin ena armbåge mot spismuren och med den
andra handen skymmande sina ögon. Ingen hade
märkt mig, där jag helt tyst nalkades och blev stående
inom gränsen av rummets icke belysta del. I
detsamma hörde jag Werner yttra till pigan: »nå
sannerligen tror jag, att Stina har tårar i ögonen», varpå
denna genmälde: »ja, skulle jag ej som kristen
människa kunna gråta, när en ser att de bränner opp en
andelig bok? det kan inte bli honom olönt, Werner,
en sådan ogudaktighet; men jag skall säga, att den lede
frestaren —». Här avbröt Stina plötsligt sin utgjutelse,
i det hon blev varse, huruledes en fjärde person
inkommit i rummet, vilken hon, att döma efter det uttryck

11. — Wikner, Vittra skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free