Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
BERÄTTELSER OCH SKISSER
mig någonting, som sade ja till Werners mot mig
riktade anklagelse; så vek hade jag denna afton blivit.
Lyckligtvis märkte jag själv denna svaghet och beslöt
att i tid bekämpa henne.
— Vad skulle det vara, Werner? sporde jag.
— Du talade nyss om filistéer — svarade Werner. —
Skulle du kunna älska t. ex. mig, även om jag vore en
filisté?
— Jag skulle då icke vilja älska dig — blev mitt
dröjande svar, och tant Ottonies sista brev trädde åter
fram för mina tankar.
— Jag tycker om detta svar — genmälde Werner; —
jag tyckte du nyss sade mig något om att du önskade
min vänskap. Vad menar du med en vän?
Ehuru jag verkligen under de sista dagarna flere
gånger gjort mig själv detta spörsmål och därvid, som
jag tror, haft många ganska sunda och riktiga tankar,
överraskades jag likväl nu till den grad av Werners
fråga, att jag i hast ej fann något bättre svar att giva
än detta:
— En vän är en likasinnad människa och en trogen
medhjälpare i livets svårigheter.
— Du begär sålunda av din vän — genmälde Werner
— att han skall giva hjälp i obehagliga lägen, där han
så kan, och därjämte ett behagligt tankeutbyte,
bestående däri att han alltid tänker sådana tankar, som
kunde vara tänkta av dig.
Jag svarade, att det var min mening, såsom det också
var; blott att jag icke själv skulle velat begagna
uttrycken »behagliga» och »obehagliga».
— Och det är allt, vad du begär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
