- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
168

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

BERÄTTELSER OCH SKISSER

— Och det istjärneljus tindrande himlavalvet —
genmälde Werner, och förde sin högra hand från vänster
till höger, såsom hade han velat mäta himmelens båge
— det i stjärneljus tindrande himlavalvet, är icke också
det överspänt?

Mitt öga följde hans hand, och ett försvinnande
ögonblick förekom det mig, såsom om i själva den
Guds skapelse, jag hade framför mig, glimmade ett
drag av översvinnelighet, som blott med känslans ögon
kunde skådas, och jag frågade mig själv, om detta
kanske vore vägen till Gud. Men så kom jag ihåg,
att vad jag hört, och som i min själ framkallat denna
verkan, egentligen blott vore ett ordspel och således
en lek med ord; och då rann mig i hågen det
bibelspråk tant Ottonie givit mig på min konfirmationsdag:

Guds rike består icke i ord utan i kraft, tänkte jag,
och min tanke tog nästan mot min vilja ordets form,
så att han blev hörbar även för Werner.

— Ja, så skall det vara — tillfogade han, liksom
talade även han för sig själv mera än till mig — och
icke all kraft låter uppmäta sig med de mått, som gå
och gälla för dagen. — God natt nu, Engelbert, jag
måste läsa mina läxor.

— God natt, Werner — sade jag och gick, nästan
tacksam över att på detta sätt bliva avvisad, ty jag
kände, att det ville lägga sig någonting tryckande över
mitt bröst. Jag gick med snabba steg utför trappan.

När jag kommit hem på min kammare, blev jag en
lång stund sittande vid fönstret. Över månen hade
dragit sig en mörk sky, men halva himmelen var klar
och vid dess stjärnor vilade mitt öga. För min tanke
framträdde profetens ord: »Lyfter edra ögon i höjden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free