Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
169
och ser; ho haver de ting skapat och förer deras här
fram efter tal?»
Himmelen överspänd, tänkte jag, besynnerliga tanke!
Sann nog, eftersom Gud i begynnelsen spände sitt
fäste över jorden; men icke all kraft är mäktig att
spänna sin byggnads båge så vida. Och stjärnorna
— gå de icke ändå efter räkning och tal?
FJÄRDE KAPITLET.
Men jag blir för mångordig angående föremål, som
kanske icke kunna intressera någon annan än mig
själv. Även mångordigheten anser jag vara någonting
omanligt, ehuru jag kommer ihåg, att Cicero tillskriver
densamma även åt gubbar. Jag märker, att jag börjar
bliva gubbe, och det är väl därför jag så gärna tänker
på min ungdom.
Och nu skulle jag väl äntligen komma till det, som
jag från början ville tala om, i anledning av vad jag
kallade min sommarsvaghet. Det går alltid en smula
runtomkring i mitt huvud, när jag skall tänka på den
saken; och däri ligger väl det egentliga skälet, varför
jag i min berättelse icke kommer så mycket framåt,
att var och en kan se, att det verkligen är en berättelse,
jag lägger framför honom. Må man därjämte besinna
vikten och värdet vid mina år av ett lugnt och sansat
framställningssätt.
Jag hoppar ett par år fram i tiden. Werner och jag
hade redan sedan fyra år varit studenter. Werner hade
hunnit ett långt stycke in på sin filosofiska grad, och
jag läste juridik med en icke oberömlig flit. Werners
huvudstudjurn var filosofi och historia. Men med
syn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
