Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
BERÄTTELSER OCH SKISSER
nerlig förkärlek försänkte han sig i ett visst slag av
mystisk medeltidslitteratur, angående vilken jag,
sanningen att säga, icke vet mycket mer, än att han läste
den. Ett namn, som han ofta bar på läpparna, var
Mäster Eckhardt; och, skam till sägandes, tror jag
också, att den fantastiske Görlitzskomakaren hade gjort
ett varaktigt intryck på hans sinne. Detta är mig
visserligen oförklarligt; ty jag har också en gång läst i
den underlige mannens s. k. »Morgenröthe im
Auf-gang» utan att kunna fatta betydelsen av en enda
mening, och jag förstår ej, huru man kan hänföras av
ord, som för tanken icke giva något sammanhang.
Men kanske var jag dum. Ty att Werner hade ett
gott huvud, det var allmänt erkänt, och jag skall vara
den siste att säga någonting däremot.
En trogen följeslagare på sina fantastiska irrfärder i
de mystiska och teosofiska regionerna hade Werner
alltid haft i Georg Humbert. Georgs studier lågo
åt samma håll, och hans sinne var kanske ännu mer
tillgängligt för dylika intryck. De två voro
oskilj-aktige. Jag var också mycket ofta i deras sällskap,
ansåg mig själv för deras vän och ansågs sammalunda
även av dem. Säkert är, att jag kommit Werner
Milt-zig mycket närmare än under våra gymnasistår. I
början sökte jag ofta att genom lämpliga föreställningar
stävja bådas lust för ofruktbara spekulationer. Jag
fann emellertid, att jag snarare motverkade än lyckades
genomföra min avsikt. Då beslöt jag att skriva till
tant Ottonie för att begära hennes råd. Hon rådde
mig att förhålla mig stilla och icke genom ofta
upprepade motsägelser ännu mer uppelda mina unga
vänners sinnen. »Passionen,» sade hon, »är icke det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
