Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
BERÄTTELSER OCH SKISSER
kyrkoherde i Näs; ty jag anser det icke omöjligt, att
jag kunnat lära mig så mycket teologi, ehuru jag
medgiver, att det är en vetenskap, som kräver rätt mycket
av förståndet. Men därom en annan gång. Icke långt
från Näs kyrka ligger, strax invid sjöstranden, en liten
snygg röd byggnad med frontespis. Det är Bodarne.
Man kan se stället från ångbåten, när man reser från
Uppsala till Stockholm eller tvärtom. Av den
hederlige lantman, som då för tiden innehade Bodarne, blevo
trenne rum uthyrda åt Werner, Georg och mig för
augusti och halva september månader det året. Georg
och Werner hade tillbragt den föregående delen av
sommaren i Uppsala, och jag hade varit hemma på
Hammarslätt. Werner hade för icke länge sedan brutit
sin vänstra arm och bar honom ännu i band. Vi voro
alla tre mycket flitiga och voro, som man säger, inne i
brinnande tentamen, det vill säga Georg hade ännu
icke begynt att tentera, men han skulle börja just nu.
Det var på morgonen den 17 augusti — en vacker
och solklar morgon och dock icke så hett, att man
plågades därav. Kaffet var just inburet, eller rättare
utburet, ty vi skulle dricka det under en hästkastanje,
som stod strax bredvid byggningen; och vår
gemensamma gamla vän, jungfru Karin, som i sig förenade
en städerskas, en kökspigas och en hushållerskas
ämbeten, och som i dag stigit upp långt före solen för att
baka färskt bröd åt vårt lilla hushåll, hade just att
syssla med någonting angående servisen, då Georg,
som hade en almanack i handen för att räkna efter
betalningsterminen för mjölkskulden till vår värdinna,
plötsligt steg upp, bugade sig för Werner och sade:
— Herr Werner Miltzig, jag har den äran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
