Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
173
— Till vad då?
— Att gratulera. Dagen heter Werner.
— Det är en vacker dag — anmärkte jag; och då jag
ansåg mig därjämte böra tillägga någonting, som vore
en tanke i, så tillfogade jag: Människolivet liknar ofta
en dag, lång eller kort, allteftersom den är glad eller
sorglig. Jag önskar, käre Werner, att din dag måtte
bliva glad.
— Det vill då säga, att han måtte bliva kort —
inföll Georg.
— Nej — sade jag — att han måtte synas kort
men vara lång.
— Jag föredrager att se dagen, sådan han verkligen
är — sade Werner. — För övrigt önskar jag för
närvarande mest, att jag snart bleve bra i min arm.
— Och jag — fortsatte Georg — älskar en kort dag,
ty av hela dagen älskar jag endast morgonen och
aftonen; det övriga av dagen ville jag skänka bort.
Morgonen giver oss de löftesrika timmarna, den fulla dagen
sviker löftena; om aftonen erkänner dagen, att han icke
hållit sina löften, men profeterar en bättre dag. Här i
världen är ingenting annat skönt än den löftesrika
ungdomen och den till det kommande livet profetiskt
hänvisande ålderdomen: jag ville, att min ålderdom
flöte tillsammans med min ungdom; varde av morgon
och afton mitt livs dag!
Det låg någonting mycket vackert i Georgs ansikte,
när han sade detta; men jag tänkte, att när Gud satt
en middag med dagens tunga och hetta mellan morgon
och afton, så är det säkert också den bästa ordningen.
Emellertid vet jag icke, varav det kom sig, att Georgs
ord på mig gjorde ett intryck av vemod, som jag icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
