Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
BERÄTTELSER OCH SKISSER
skulle finna ett passande uttryck för min tanke, blev
jag förekommen av Georg, som yttrade:
— Eftersom Engelbert tycker så bra om Schiller, så
skola vi höra ett stycke till.
Och så läste han »die Freundschaft», ett stycke, som
jag hade hört förut, och som jag då hade tyckt bättre
om än denna gången. Det var uttrycket av en
glödande ynglingatillgivenhet; men jag undrade, om en
kristen yngling skulle kunna tänka och skriva alldeles
på det viset. Emellertid måste jag bekänna, att Georg
läste stycket med en aktningsvärd moderation och
nästan med en helig vördnad; och när han slutat,
satt han en lång stund alldeles tyst med blicken
oavvänt riktad utåt sjön. Blott ett par gånger hörde jag
honom halvhögt uttala sångens sista rader:
»Aus dem Kelch des ganzen Seelenreiches
Schäumt ihm die Unendlichkeit.»
Därpå räckte han handen åt Miltzig och sade:
— Tack, Werner! Werner tryckte hans hand och sade
ingenting, men försjönk också i en drömmande
betraktelse av Mälarens stigande och fallande vågor. Jag
måste erkänna, att jag smittades av samma stämning;
men för mina tankar framträdde bilden av Herren,
som en gång gick över det Galileiska havet, och av
lärjungen, som på hans bud gick honom till mötes på
vattnet. Boken, som jag höll i handen, hade glidit ner
på grästorvan, och på hennes uppslagna blad läste jag
på ena sidan detta bibelspråk: »De skola alle vara ett,
såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock
skola vara ett i oss, på det att världen skall tro, att du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
