Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
181
haver mig sänt»; och på den andra: »Var och en, som
gör min Faders vilja, som är i himmelen, han är min
broder och syster och moder.» Ett ögonblick märkte
jag, huru Georg, som satt mig mycket nära, också lät
sin blick falla på det uppslagna bladet, och hans
ansikte fick ett ännu allvarsammare uttryck än förut.
Jag sade ingenting, men gladde mig i tysthet åt det
intryck, jag kunde förstå att den bibliska sanningen
hade gjort på min väns sinne; och jag anställde inom
mig själv en jämförelse mellan de översvinneliga
vän-skapsutgjutelserna i det upplästa skaldestycket och de
enkla, lugna bibelutsagorna, som talade till mig från
bladen av min gamle Schartau.
Det var i ett sådant ögonblick tystnaden avbröts
genom Werner, som hade upptagit den Schillerska
boken och efter en stunds bläddrande började
deklamera poemet Sehnsucht:
»Ach, aus dieses Thales Gründen,
Die der kalte Nebel drückt,
Könnf ich doch den Ausgang finden» o1, s. v.
Han höll just på att läsa sista versen:
»Einen Nachen seh’ ich schwanken,
Aber, ach, der Fährmann fehlt.
Frisch hinein und ohne Wanken!
Seine Segel sind beseelt.
Du musst glauben, du musst wagen,
Denn die Götter leihn kein Pfand;
Nur ein Wunder kann dich trägen
In das schöne Wunderland.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
