Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 4 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
185
förmodligen för att gripa efter sin räddare. Denne
såg jag göra en häftig rörelse, såsom ville han lösgöra
sig från en dödlig omfamning. Därpå såg jag blott ett
lockigt huvud och en uppsträckt hand, och så ingenting
mer.
En stund därefter stod Werner vid min sida. Hans
tinning blödde, hans hår fladdrade vilt, och hans öga
var glasartat stelt.
— Vad ser du på, Engelbert? frågade han — var
tog den vita kvinnan vägen? Och vad svarade henne
Oeorg?
Jag försökte att svara, men mina läppar ville ej skilja
sig åt, för att öppna väg för ett hörbart ljud. — Där
är hon åter, ser du? Vad svarade henne Georg?
Jag följde med blicken mekaniskt min olycklige väns
utsträckta hand; men jag såg ingenting annat än en
fiskmås, som flög skrikande över sjön, och vars vita
gestalt bjärt avstack mot ett svartblått moln, som
uppsteg i riktning mot Skokloster.
FEMTE KAPITLET.
Jag har ofta med saknad tänkt på Georg; och huru
mycket jag höll av honom, visste jag ej själv förr, än
han var borta. Werner var på en lång tid icke det
minsta lik sig. I början fruktade jag nästan för hans
förstånd; men denna farhåga var lyckligtvis ogrundad.
Han återtog efter några dagar sina studier, men hans
sätt att tala och handla var icke längre den närvarande
och på de jordiska företeelserna aktgivande andens.
— Sedan Georg gått bort, är jag ej mera här — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
