Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
BERÄTTELSER OCH SKISSER
— Nej, det är däruppe i de ljusa rymderna. Därför
säger psalmboken så skönt och sant:
Däruppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta.
Ja, magister Miltzig, en skatt, sådan som min man,
bär jorden icke mer, och därför är mig jorden
ingenting mer. Jag kan i sanning säga med Qöthes ord:
Wo ich ihn nicht hab’,
1st mir das Grab;
Die ganze Welt
Ist mir vergällt.
Min vän hade ingenting att svara, men förde handen
tankfullt till sin panna och såg bedrövad ut.
— Jag ser, att vi förstå varandra — sade min mor
och räckte honom handen. — Tusenfalt välkommen,
magister Miltzig. Ni kan icke tro, hur ljuvt det är att
röna deltagande i sin smärta. Människohjärtat är
skapat för sympatiens heliga gudagåva. Får jag för er
presentera mina unga släktingar: Antoinette W.
— Hade nyss den äran — sade Werner bugande.
— Och hennes syster Amalia.
Amalia kom just i detsamma till stället, och Werner
bugade sig hövligt men likgiltigt, utan att närmare taga
den unga damen i ögonsikte. Strax därpå såg jag
honom dock med ett uttryck av förfäran fixera
Amalia, och blodet vek från hans kinder. Amalia å sin
sida kastade på honom en bestört och frågande blick
och blev därefter alldeles blodröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
