Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
105
Kära moder, sörj ej så,
såsom de där hopp ej hava.
Kära moder, tänk uppå,
att man dig ock skall begrava!
Då är gott att redo vara,
när man skall sin Herre svara.
Här dig sändes, moder huld,
en vägvisare för livet:
Prövat är, och luttrat guld,
vad i denna bok står skrivet.
Tag — det är den rätta läran,
läs — det är din sons begäran!
Må du länge leva få,
dig och dina till stor fromma:
och att allt må väl dig gå,
sent må livets afton komma.
Detta önskar jag — och nu
tag en bok av Schartau!
Jag satt just försänkt i begrundning däröver,
huruvida det ur poetisk synpunkt vore tillåtet att, på sätt
som jag i sista versens sista ord gjort, upplösa en
diftong och så starkt accentuera dess senare vokal,
då jag plötsligt avbröts i min tankegång genom ett
rop inifrån vagnen: — Engelbert, akta, diket!
Varningen kom dock försent, ty väl hann jag att hastigt
styra hästarna åt höger, men vid den svängning,
vagnen därvid gjorde, passerade det ena bakhjulet så
nära kanten av vägen, att densamma gav vika, och
det nämnda hjulet gled ner i vänstra diket. Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
