Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
berättelser och skisser
och mina kusiner uppgävo ett trefaldigt modifierat
nödrop; men faran var så gott som ingen, ty diket var
så grunt, att vagnen ej en gång stjälptes riktigt omkull,
utan blott blev stående på sned i lutande ställning.
Både jag och Werner hoppade ur, och Werner hjälpte
ur fruntimmerna, medan jag hade all möda att hålla
hästarna, bland vilka den ene var ung och särdeles
lättskrämd. Med tillhjälp av resandena i den
efterföljande kärran fingo vi snart upp vagnen. Min mor
hade just stigit upp i vagnen, jag stod bredvid och
höll tömmarna, och Antoinette nalkades vagnssteget,
då i detsamma en fatal omständighet så när hade
framkallat en verklig olycka. Cartouche, som nyss kommit
till stället, hade i ett närstående enstaka träd på vägens
högra sida varsnat en ekorre, vilken han anföll med
ett häftigt skällande. Redan detta oroade den unge
hästen, men allt hade nog gått väl, om icke ekorren i
sin förfäran hade fallit på den idén att från en över
vägen utsträckt gren, på vilken han tagit sin reträtt,
emedan den var högre än de andra, försöka ett
synnerligen vågat språng till en i motsatt riktning utskjutande
gren från en stor ek på vägens andra sida. Detta
försök misslyckades, och ekorren föll rakt ner i min mors
sköte. Det fasans skri, hon därvid utstötte, i förening
kanske med en skymt av den vilsekomne hopparen,
som med ett eller två språng befann sig i säkerhet på
andra sidan, var mer än unga Pegasus kunde tåla. Han
gjorde en väldig ansats, genom vilken han även satte
eld i sin stadigare högerkamrat, och båda satte av i
fullt sken nedåt vägen. Jag släpades några famnar
med tömmarna utefter den sandiga grunden, men frälste
mitt liv genom att släppa taget. Min stackars mor var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
