Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
BERÄTTELSER OCH SKISSER
cien tiden fått sig en vice pastor vid namn Wåhlfeldt,
vilken i sanning kunde höras med uppbyggelse. Vi
voro samteligen i kyrkan från Hammarslätt, när han
första gången predikade; till och med tant Ottonie
hade kommit dit i sin gamla gula schäs — hon hade
den egenheten att aldrig åka i vagn, enligt min mors
förmodan av det skäl, att hon kände sig stå så ensam
i världen, men en färd i vagn, åtminstone på landet,
vore det symboliska eller allegoriska uttrycket av
familjelycka. Hammarslätt hade av gammalt i
Hammarbo kyrka sin egen bänk längs södra kyrkväggen
gentemot predikstolen. Denna bänk var i mitten avdelad
genom själva bänkdörren, över vilken hängde ett gammalt
vapen tillhörigt Kyllerfeltska släkten, som fordom ägde
Hammarslätt och utövade patronaträtten i pastoratet.
Till vänster om ingången, således närmast altaret,
plägade herrarna taga plats och fruntimren till höger.
Denna gång blevo jag och Antoinette varandras
grannar, såtillvida som endast den lilla öppna platsen
under det Kyllerfeltska vapnet skilde oss åt. Jag kunde
redan av den nye pastorns värdiga sätt att läsa
altar-ritualen förstå, att vi ägde att hoppas en god predikan.
Det fanns i hans läsning ingenting patetiskt eller
deklamatoriskt; snarare kunde man finna, huruledes han
sorgfälligt vant sig att undvika allt vädjande till den
estetiska människan på ett område, där det var fråga
endast om den religiösa. Kan väl vara, att han i ett
eller annat avseende sträckt denna sorgfällighet längre,
än som behövdes, och att han utan men för innehållet
mera, än nu skedde, kunnat följa de naturliga lagarna
för rytmen i språket, ävensom för röstens höjning och
sänkning; men i jämförelse med värdigheten, allvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
