Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
201
och enkelheten i föredraget ansåg jag denna sak vara
av en så underordnad vikt, att jag för min egen del
icke ett ögonblick skolat fästa mig därvid. Men då
predikanten därjämte, uppkommen på predikstolen,
använde ett något ovanligt sätt att, när han skulle se i
konceptet, blinka med ena ögat, så föll det mig en
gång plötsligt in, att detta, i förening med det kanske
nog självständiga i deklamationen, möjligen kunde
verka störande på min vän Werner, för vilken jag
annars kunde hoppas så mycket av en sådan predikan.
Jag avbröt i denna tanke min antecknande verksamhet
— jag brukar gärna redan i kyrkan teckna mig
predikans delar och mest framstående punkter till minnes
— och såg på Werner, som satt bredvid mig. Men över
hans ansikte vilade ett så djupt allvar, att alla farhågor
med ens försvunno ur min själ: dessutom hade han
sin blick icke riktad på predikanten, utan, liksom för
att åt hans ord lämna en friare väg till sitt öra, hade
han vänt sitt huvud något åt höger, så att hans öga
var riktat mot tvenne i koret hängande tavlor, den
ena föreställande David, Saul och Jonatan efter
dödandet av Goliat, den andra föreställande Saul med sina
män inför spåkvinnan i Endor. Tryggad i avseende
på min vän, vågade jag nu kasta en blick åt andra sidan
och blev icke litet överraskad, när jag fann Antoinette
liksom jag ivrigt sysselsatt med att göra anteckningar,
blott då och då med spänd uppmärksamhet
upplyftande sitt öga mot predikanten. Ett enda försvinnande
ögonblick rann mig i sinnet den tanken, att Antoinette
på sista året vuxit bra mycket till sig, och att min mors
planer angående Werner och Amalia kanske icke voro
så oriktiga; men dessa tankar försvunno spårlöst, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
