- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
219

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN SOMMARSVAGHET

219

timrens tankar med någon underhållande läsning. Jag
ansåg det nu mindre passande att välja någonting av
Schartau, och då min mor nödvändigt ville hava något
i romanväg, stannade vi omsider vid beslutet att läsa
»Lantprästen i Wakefield» av Oliver Goldsmith. M:ll
Sommar avbröt mig aldrig i läsningen, såsom min mor
och Antoinette ofta gjorde; men när jag gjorde någon
paus, kunde det hända, att hon då och då yttrade en
anmärkning om det lästa, och vad hon sade vittnade
om en i hög grad sund och träffande uppfattning. Jag
fattade därigenom också verkligen en bättre tanke, än
jag hade haft förut om romanen såsom bildningsmedel;
och då m: 11 Sommar erkände, att hon läst Walter
Scott, så hade detta till följd, att jag sedan under
vintern genomläste fem av hans romaner, desamma som
m: 11 Sommar sade sig hava läst.

Amalia var under denna vinter mer än vanligt
tystlåten, och jag såg henne ej sällan sitta för sig själv
med huvudet sänkt i handen. Hennes närsynthet
tilltog periodiskt, och de glasögon, jag gav henne i
julklapp. använde hon visserligen emellanåt; men
Antoinette försäkrade, när hon granskade hennes söm, att
det i glasögonen måste ligga något, som förvände
blicken, vilket även Amalia medgav vara händelsen. Jag
yrkade då icke längre på deras användande, ehuru
den optiske instrumentmakaren, hos vilken jag köpte
dem, försäkrat mig, att de skulle vara alldeles passande
för ett 22-årigt fruntimmer, som vid sitt syarbete höll
sömmen så och så många tum från spetsen av sin näsa,
vilket mått jag förut noga beräknat genom mätningar
å den skugga min sömmande kusin en afton kastade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free