Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 9 - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARSVAGHET
235
— Ja, var tycker om sitt. Tror du, Werner, att jag
längtar efter morgondagen?
— Icke mer än jag.
— Nå, det gläder mig, Werner — ropade jag helt
förtjust och utbytte i ett ögonblick den horisontala
ställningen mot en vinkelrät — har du sagt det till min
mor? Giv mig din hand, gamle trofaste vän.
Werner räckte mig handen; men då jag såg honom i
ansiktet, såg han så underlig ut.
— Hör mig, Engelbert — sade han — jag längtar
efter morgondagen, ty i morgon är jag död.
— Död — ropade jag — död? Nej, Werner, men
jag känner att du har feber; du är sjuk, vi skola genast
skicka efter doktorn.
— Hjälper icke, Engelbert. Jag har sett henne för
tredje gången.
— Vilken, käre vän?
— Den vita kvinnan, Engelbert; och tredje gången
skall jag dö.
— Du yrar.
— Nej, jag är redig, som du själv. Jag skall berätta
alltsamman för dig.
Och så berättade Werner för mig följande historia,
som jag vill återgiva så gott jag kan.
TIONDE KAPITLET.
Du vet, hur mycket jag höll av Georg Humbert —
så ungefär började Werner sin berättelse — men vad
du kanske ej vet, är det, att vår bekantskap förskrev
gig från ett äldre datum än hans inträde i vår klass på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
