Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
BERÄTTELSER OCH SKISSER
det i sjön utskjutande näset. Jag hade sedan länge
den vanan att emellanåt sitta där och lyssna till
vågornas plaskande, och det hade jag denna sommar
gjort oftare än förut. Vi befunno oss nu på samma
plats; Werner satt bredvid mig på en stenhäll, men jag
hade valt den ännu bekvämare ställningen att ligga på
rygg och se rätt upp i himmelen. Jag beundrade
den klarblå grund, över vilken då och då summo ett
par lätta skyar.
— Tror du icke — sade jag till Werner — att ett
sådant sidentyg, av sådan blå färg, skulle vara en
passande gåva åt Agata?
— Jo — svarade min vän enstavigt.
— Ja, blonda flickor ta sig väl ut i blått, och Agata
är väl blond, om någon.
— Mycket blond.
— Det förefaller mig, som skulle det passa bättre för
en god nordisk flicka att vara blond. Bruna ögon och
mörkt hår giva lätt utseende av någonting vasst: det är
märkvärdigt, att tant Ottonie kan vara en så utmärkt
människa med så bruna ögon.
Min vän log. —• Du fäster nog mycken vikt vid
färgen — sade han.
— Jag fäster ännu större vikt vid ansiktsuttrycket.
Men Agata har också ett gott uttryck; ävenså Amalia,
ovanligt gott. Tycker du kanske, att Amalia ser bättre
ut än Agata?
— Ja-
— Det vare dig förlåtet; men jag delar icke din åsikt
i det fallet.
=— D?t vare dig förjåtet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
