Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SÖMMARSVAGHET
239
läste namnen S: t Franciscus och Laurentius av
Brun-dusium. Vi sågo eller hörde intet tecken tiil någon
levande människa, och då den lilla kyrkan genljöd
av våra ensamma steg, grep mig en underlig känsla
av beklämning. Jag stod just framför den heliga
jungfruns bild, och Georg stod vid min sida. För några
dagar sedan hade vi tillsammans läst Schiller, först
Wilhelm Tell och sedan don Carlos. Just nu rann
mig i sinnet, att Georg och jag borde knyta ett sådant
förbund, som markis Posa säger sig hava ingått med
konungasonen, då han talar om den ed,
»Den wir in jenen schwärmerischen Tagen
Auf die getheilte Hostie geschworen».
Det skulle bliva ett förbund om trogen kamp för
sanning och rätt, och vi skulle därvid aldrig svika
varken varandra eller det godas heliga lag. Jag ler,
då jag nu tänker tillbaka på denna stund; det gör jag
icke, emedan jag föraktar den tanke, som så uppsteg i
en gosses ännu veka och drömmande själ, utan jag gör
det, därföre att jag besinnar, huru benäget hans unga
sinne är att i ett ögonblick av uppsvällande känsla göra
löften och eder gällande för hela det liv, som han ännu
icke känner. Inom mig själv undrade jag ett ögonblick,
där jag stod framför det västra sidoaltaret, huru jag
skulle kunna säga till Georg det, som jag egentligen
ville hava sagt, och huru jag skulle lägga mina ord så,
att de blejve ett värdigt uttryck för det högtidliga i
själva ögonblickets situation.
Georg — sade jag omsider och sökte fatta min väns
hand — Georg, vi stå inför Guds moders altare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
