Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
BERÄTTELSER OCH SKISSER
Om det var den högtidliga tonen i min stämma eller
den katolska vändningen i själva uttrycket, som väckte
Georgs häpnad, det vet jag icke; men hans uppsyn var
så förvånad, att jag genast kom av mig.
— Det är ett vackert altare — stammade jag helt
förlägen — det ser ut att vara marmor.
— Det är samma sort som i Flüelen — sade min
vän — men det lär icke vara någon ordentlig marmor,
fast det ser så ut.
— Georg, jag tycker rysligt mycket om kloster.
— Ja, men det är katolskt, man skall vara trogen sina
fäders tro.
— Ja, trogen — sade jag — jag tycker alldeles rysligt
mycket om dig, Georg: vi skola vara vänner i liv och
död.
— Werner — sade min vän och gav mig en lång,
vacker blick — jag förstod dig icke först: ja, jag vill
hålla av dig mer än någon annan människa.
Min själ fylldes av en onämnbar fröjd vid dessa ord.
Jag började i mina tankar fåfängt leta efter någonting,
som nu vore passande att säga; men då tankarna i
detta avseende sveko mig, stod jag just i begrepp att
dölja min förlägenhet genom att vända mig till en
annan del av kyrkan. Det var vid denna vändning,
jag första gången såg framför mig den bild, som
sedermera på mig utövat ett så besynnerligt inflytande.
Det var en smärt, men högvuxen kvinnofigur, på ett
fantastiskt sätt draperad i ett slags vit mantel, som
betäckte hennes gestalt ända ned till fotterna. Hennes
anletsdrag voro stela men sköna, och du må tro mig
eller ej, men jag har sedermera i tvenne andra
ansikten återfunnit just dessa drag: hos din kusin Amalia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
