- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
244

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommarsvaghet (1874) - 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

berättelser och skisser

pande våt, och på huvudet bar hon ett slags krans av
sammanflätad säv. Sedan hon en lång stund sett ner
i djupet, vände hon sig plötsligt till oss och sade med
ett hemskt skratt: »För mycket vatten i färgerna, herr
Werner; men tredje gången blir det bättre — mycket
mera rött, och tredje gången skall du dö.» När hon
sagt dessa ord, gick hon sakta förbi oss och steg utför
kullen, där hon försvann ur vår åsyn. Jag kände en
önskan att springa efter för att se, vart hon tog vägen;
men mina ben voro såsom förlamade, jag sjönk i stället
ned på mossan vid Georgs fötter, och det svindlade för
mina ögon. Georg lade sin hand på min panna, det
uppfriskade mig något, ty hans hand var iskall. Vi
lämnade strax därpå stället, men jag kände såsom en
skakande frossa i alla leder.

Detta, Engelbert, var mitt andra verkliga möte med
denna underbara skepnad. För tredje gången såg jag
henne i natt. Ja, du ser förvånad ut, Engelbert, men
det är sant. Jag drömde icke. Jag kunde ej sova, och
därföre när midnattens timme redan slagit, kastade jag
på mig mina kläder och gick ut i trädgården.
Car-touche gick vädrande och morrande vid min sida.
Plötsligt uppgav han ett högt skällande, och en dunkel
skepnad stod i detsamma framför mig. Jag kunde ej
urskilja anletsdragen eller ens gestalten, och då jag
trodde, att det var en tjuv, rusade jag fram och fattade
människan i armen sägande: vem är ni? vad vill ni?

— Jag vill tala med min moster — svarade mig en
röst, som ville komma blodet i mitt hjärta att stanna —
du har gömt henne, och därför skall du dö, och då
skall hon ge mig igen min brudklänning — du har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free