Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL
259
trodde jag det skulle vara angenämt att se själva
originalet, fast Carlota, det må änglarna veta, icke hade
någon särdeles prydlig handstil och icke heller
stavade så alldeles felfritt.
— Jag skall närmare undersöka den skatt du bringat
mig, Sebastian; kom igen i morgon.
— Ske alltså. God afton, Andrea. Carlotas ande
komme över dig!
Solen var nu nedgången, och mörkret utbredde sig
hastigt. Mästaren tillslöt sitt fönster och tände sin
lampa. Först satt han en lång stund och betraktade
drömmande det framför honom på bordet liggande
manuskriptet. Äntligen började han läsa. Det var en
berättelse av i det närmaste följande innehåll:
— Nej, Glaukon, vid detta laget hade jag redan varit
död. Besinna, det är tre timmar sedan han lämnade
mig, och tre timmar längre i en sådan ställning, det
hade varit omöjligt.
— Vem var han då, kanske ett sändebud från de
olympiske gudarna, kanske Hermes själv?
— Ack, Glaukon, de odödlige gudarna äro döde,
såsom allt skönt nu för tiden. Fast det är nästan
otacksamt att klaga över skönhetens försvinnande, när man
trampar dessa galileiska berg och ser landet omkring
sig såsom en trädgård eller såsom en av Elysions
ängder.
— Jag medger, Filippos, att här är vackert, helst i
det här trolska månskenet. När jag nu står här och
ser ut över slätten — vad är det de svarta judarna
kalla henne nu igen?
— Jisreels slätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
