Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTÉGNAS ÄNGEL
263
jag föll. Jag såg och kände, att jag icke ägde något
fäste mer, och att under mig gapade ett svindlande
djup. Jag tillslöt mina ögon i tanke att nästa
ögonblick ligga krossad i djupet; men, hur det var, hade
jag i fallet krampaktigt omslutit en liten ur en rämna
i klippan framskjutande fur. Nu slog jag åter upp
mina ögon och såg mig omkring, sedan jag väl fått
fäste på den utåtsvängda trädstammen såsom i en sadel.
Under mig var klippan lodrät till en höjd av minst
femton manslängder; på sidorna intet fäste för
mänskliga händer eller fötter; där fanns visserligen en rämna
i klippan, ur vilken det träd framskjutit, som uppehöll
mig, och denna rämna gick ett stycke snett uppåt;
men knappt åt en katt eller en ekorre lämnade hon en
väg att begagna, mycket mindre åt en människa.
Ovanför mig åter var klippan icke alldeles lodrät, och, som
jag tyckte, endast ett litet stycke ovanför min hjässa
vinkade mig den sänkta grenen av en annan fur, som
växte på ytterkanten av den bergsstig, från vilken jag
fallit. Bergsväggen var våt och slipprig av en från
bergsstigens andra vägg utsinande liten vattenåder;
men finge jag blott tag i den vinkande grenen, som
syntes stark nog att bära en dubbelt så stor börda, så
skulle jag nog svinga mig upp. Jag beslöt för sådant
ändamål att med fotterna kliva upp på den trädstam,
på vilken jag dittills suttit. Detta var vågat och
misslyckades så tillvida, som den efterlängtade grenen ändå
med ungefär ett alnmåtts avstånd befanns avlägsnad
från mina fingerspetsar. Nu började det bokstavligen
svartna för mina ögon, och hur jag åter kom tillbaka i
min förra ställning, det vet jag icke; men jag minns,
att jag nu med bägge mina armar krampaktigt omslöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
