- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
264

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

BERÄTTELSER OCH SKISSER

furustammen, som dittills burit mig, såsom vore han
min ende vän i världen, och såsom hade jag förolämpat
honom genom att försöka att trampa honom med mina
fotter. Vad var nu att göra? Att vänta. Det kunde
ju hända, att någon människa komme så nära, att hon
kunde upptäcka min belägenhet och bringa mig hjälp;
men säkert var det visserligen icke. Jag uppgav ett
rop, så högt jag förmådde: det framkallade intet svar
men slog mitt eget öra med en fasansfull ihålighet.
Jag förnyade ropet gång efter annan, men ingen hörde
mig. Minuterna förgingo, var och en inrymmande en
evighet; minuterna blevo timmar, och jag hängde där
ännu mellan himmel och jord. Det brände och sjöd i
mitt huvud, och aftonsolen skonade mig ej. Jag såg,
hur hon i fjärran började luta sin ban förbi spetsen av
Karmel för att gömma sig i havet, och jag gladde mig,
att jag skulle få någon svalka; men med solens
försvinnande skulle komma en natt, och vilken natt? Jag
hörde rovfåglarnas skri; de började kretsa omkring mig,
såsom ansåge de mig redan invigd åt förgängelsen; en
korp satte sig skränande i trädet över mitt huvud.
Snart började jag förnimma en känsla av domning i
ben och armar; huru länge skulle jag ännu orka hålla
mig fast? Skulle det vara svårt att dö? Och om jag
nu skulle dö, vad sedan? Var det det eviga intets
natt, som stirrade emot mig? Och om så icke vore,
vad var det då? Hela mitt förgångna liv hopträngde
sig för min blick såsom i en enda tavla; men figurerna
på denna tavla blevo alltmer dystra och hotande. Från
mina barnaår hade jag jagat efter det skönaste: det
skönaste i liv, det skönaste i njutning, det skönaste i
handling. Hade jag funnit det? Förspillt var mitt liy,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free