Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
BERÄTTELSER OCH SKISSER
— Först må du säga mig detsamma, som jag sagt
dig-
— Det går omkring i mitt huvud, Filippos; jag vet
icke, vad du sagt mig.
— Vet icke? Otacksammaste bland alla Saras
svartögda döttrar! Så hör det än en gång, och tio gånger,
och tusen gånger: jag älskar dig.
— Det är ej sant.
— Ej sant. Och det skulle Mirjam säga!
— Mirjams tunga åtminstone. Om mellan oss
funnes ett ömsesidigt kärleksband, hur är det väl möjligt,
att du först nu skulle hava funnit Mirjam, Mirjam som
i tretton år — nej jag säger ingenting mer.
— Tala, Mirjam, dina ord äro viskningar från de
saliges värld. I tretton år?
— Ja, Filippos, jag vill vara svag en gång. I tretton
år har Mirjam burit den hedniske ynglingens bild i sitt
hjärta; alltsedan hon såg honom på tempelgården
däruppe räcka kryckan åt den kullfallne krympling, som
nyss förut hånat honom. Den bilden tog en plats i
Mirjams själ; och när Mirjam växte, då växte även
han, så att när Mirjam blivit en jungfru, och Juda
söner började söka hennes hand, då fanns i hennes
själ ej en vrå, över vilken icke föll skuggan av denna
bild.
— Skuggan? Vårföre icke ljuset?
— Emedan, Filippos, bilden icke var självlysande,
utan blott lyste i den purpurglöd, som kastades
däröver från elden i Mirjams hjärta.
— Vad du är skön!
— Men en bild var du, Filippos. Jag förnam det då,
när jag nästa gång såg dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
