Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL
283
— Vad du är skön, Mirjam!
— När du från Aten återvände till Jerusalem, en
tjuguårig yngling. Du gjorde med några andra
helle-niska ynglingar ett besök i en synagoga. Då såg jag
dig från läktaren. Våra ögon, tror jag, möttes en
gång, trots den slöja jag bar.
— Nej, Mirjam, jag skulle hava känt den ljuva
svedan av dina ögons pilar. Dessa ögon, skulle jag
icke känna dem bland tusende? Jag såg dig ej.
— Just därföre var du en bild och död för mig.
Solrosen känner, när den glödande strålen träffar
henne, och då vänder hon sitt öppna anlete dit för att
rätt uppfånga honom. Jag räknar ej för levande den,
som icke ens äger solrosens rörlighet.
- Däri gör du rätt, du mina ögons sol. Och
därföre är jag den solros, som hela dagen vrider sin hjässa
för att fånga den rosenfärgade strålen. Vid Zevs! Jag
skulle kunna vrida nacken av mig för din skull, du
Abrahams dotter! Du är skön, Mirjam, skön såsom
himmelens sol, skön såsom Afrodite, när hon uppstod
ur havets moderssköte, kringplaskad av Kupidoner.
O, jag känner dess pärlestänk över mitt bröst, såsom
den törstande jorden himmelens dagg.
— Nej, I hellener; hon är för sval eder gudavärld,
och så är ock den känslovärld, i vars djup hon speglar
sig. Kärleken hos en Abrahams dotter är icke född ur
det svala havet och stänker intet skum omkring sig.
Han är ett himlabarn och av eld. Som himmelens
ljungeld faller han in i själen och tänder en brand,
outsläcklig, som lågan på altaret däruppe i templet.
Sin eldnatur kan han ej byta, men sin form kan han
byta: han kan växla namn och heta hat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>