- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
284

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

284

BERÄTTELSER OCII SKISSER

— Du är skön, Mirjam, skön som den
spjutbeväp-nade jungfrun, som framspringer ur huvudet på
åskornas gud.

— Och därföre är det sant, som skrivet står i mina
fäders heliga skrifter: Kärleken är stark såsom döden,
oböjlig såsom dödsriket dess nitälskan; dess glöd är
brinnande och en Herrans låge.

— Dina läppar, du Abrahams dotter, glöda av eld;
men Filippos, hedningen, vill dricka eld såsom Molok,
vill dricka eld så här.

Och branden av de ungas kärlek blev i detta
ögonblick den ljungeld, vilken, såsom jorden insuger
himmelens blixt, uppfångades av fyra förenade läppar.

— Mirjam — sade Filippos när han återfick sin
talförmåga — mitt liv var ett sökande efter det skönaste,
himmelens och jordens skönaste: jag har funnit det,
och därföre är du mitt liv.

— Och du mitt. Mister jag dig, så mister jag mig
själv.

— Det skall och kan ej ske. Se här, Mirjam, denna
ring trycker jag på ditt finger. Han är en symbol av vår
kärleks evighet. Den stund en annan människa för
Filippos är skönare och dyrbarare än Mirjam, falle
denna klippa över hans huvud och krosse det!

— Gott, Filippos; Mirjam tror dig, såsom vore ditt
ord Adonajs eget. Och likväl — tilläde hon leende, i
det hon drog sig undan för att lämna stället — denna
klippa, som du vädjar till, är icke så alldeles orygglig;
ser du rämnan? Detta stycke har med sin kant sjunkit
nedom det andra.

— Jag ser, Mirjam; men de fyra kolonnerna äga en
bärkraft för fyra årtusenden, om så behöves. Eller tror

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free