- Project Runeberg -  Skrifter / 1. Vittra skrifter. I. Berättelser och skisser /
286

(1920-1924) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

BERÄTTELSER OCH SKISSER

kor. Komna ett stycke framåt på den väg, som från
nämnda port ledde till Emmaus och Joppe, togo de av
till höger, där en liten gångstig ledde fram till en på
bergets avsats belägen men av oliver nästan
undangömd hydda. Detta var änkan Deboras bostad, och det
var hon, som nu dit ledsagat den helleniske främlingen.

Denne främling hette Filippos. Galileens tetrark
var för närvarande i Jerusalem, och Filippos tillhörde
åter hans svit. Han hade, som vi i det föregående
hörde, varit sin herre följaktig till Rom, och där hade
han kvarstannat under en tid av fem år. Sedan hade
arvsangelägenheter kallat honom till Aten, där han
fördröjt sig en längre tid. Därefter, sedan han blivit
en rik man, hade han givit sig ut på irrfärder kring
nästan alla det romerska rikets länder och först för ett
par månader sedan återvänt till det galileiska land,
där han vid Genesarets stränder tillbragt sin barndom,
och där de tjänster, hans längesedan avlidne fader
hade bevisat tetrarken, kastade ett skimmer av furstlig
nåd över hans väl omhuldade dagar.

Den gamla Debora hade redan föregående dag vetat
att skaffa sig en väg till den galileiske hovmannen och
förevisat honom en ring, den han genast igenkänt och
lovat att följande morgon två timmar före
soluppgången vara den gamla till mötes vid foten av den trappa,
som icke långt från översteprästen Hannas palats ledde
upp till Sionsborgen. Han hade valt denna tidiga
timme, i hopp att hans frånvaro så mycket mindre
skulle bliva bemärkt.

Den föregående natten hade varit orolig, nästan
sömnlös. Den ring, som den gamla kvinnan visat
honom, hade i hans själ väckt till liv aggande minnen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 1 19:47:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wikner/1/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free